Vad tittar domstolen på i mål om vårdnad, boende och umgänge? 

I mål om vårdnad, boende och umgänge är det principen om barnets bästa som är avgörande.

Vad som är förenligt med barnets bästa prövas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

​

Utgångspunkten för domstolen är hur situationen ser ut vid tiden för prövningen. 

​

Vid bedömningen av vad som är förenligt med barnets bästa fäster domstolen bland annat vikt vid

- föräldrars lämplighet

- risken att barnet eller annan familjemedlem far illa

- barnets behov av kontakt med båda föräldrarna

- föräldrarnas förmåga att sätta barnets behov främst och ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör barnet. 

- barnets rätt till information och att komma till tals 

- kontinuitetsprincipen

​

Lämplighet

Det finns ingen definition av hur en förälder ska vara för att anses lämplig. Vid bedömningen avseende lämplighet tittar domstolen bland annat på missbruk och sjukdom. Om en förälder till följd av missbruk eller sjukdom inte kan ta hand om barnet kan det leda till att föräldern bedöms som olämplig. 

​

En förälder som vägrar all kontakt med den andra föräldern, motverkar barnets kontakt med den andra föräldern eller påverkar barnet att ta avstånd för en förälder kan även anses olämplig.

​

Risk att barnet eller annan familjemedlem far illa

Domstolen ska vid en bedömning av vad som är bäst för barnet beakta risken att barnet eller annan i familjen utsätts för övergrepp, att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa. 

​

Om barnet utsatts för övergrepp från en förälder ska det beaktas. En förälder som utsatt barnet för övergrepp ska typiskt sätt inte ha del i vårdnaden. Utifrån vad det är som skett kan det även vara så att ett umgänge inte bör ske. 

​

Även övergrepp som riktas mot någon annan i familjen ska beaktas. Övergrepp som riktats mot en förälder kan leda till att den föräldern som utsatts har en stark rädsla för den andra föräldern. Gemensam vårdnad kan då strida mot barnets bästa. Av betydelse är när i tid övergreppen skett. Händelser som ligger lång tillbaka i tiden ges inte samma betydelse, särskilt om barnet och föräldern efter händelsen haft en fungerade kontakt. Vid övergrepp som skett nyligen är situation ofta osäker och risken kan då bedömas vara högre eftersom det inte går att avgöra hur situationen kommer att bli framöver.

​

Även risken för att barnet förs bort eller kvarhålls ska beaktas särskilt. Risken gäller oavsett om det är inom Sverige eller utomlands.

​

I familjemål ska domstolen beakta uppgifter om övergrepp även om en förundersökning lagts ned eller det inte finns en fällande dom. 

​

Behov av kontakt

Svensk lag bygger på uppfattningen att barn har behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. En gemensam vårdnad anses främja en kontakt. Det är föräldrarnas ansvar att se till att behovet efterlevs. För barn som har sitt boende hos ena föräldern tillgodoses behovet av kontakt med den andra föräldern genom ett umgänge.  Det vilar då ett stort ansvar på boendeföräldern att medverka, underlätta och uppmuntra barnet till ett umgänge. 

​

I vissa fall kan det vara så att ett umgänge mellan barnet och föräldern inte är förenligt med barnets bästa. Det kan till exempel vara när det föreligger risk för att barnet far illa. Domstolen ska då väga barnets behov av kontakt mot de uppgifter om risk som framkommit. Om domstolen konstaterar att det finns en risk bör ett umgänge inte ske.

​

När en förälder motarbetar kontakt mellan barnet och den andra föräldern kallas det ofta för umgängessabotage. Den förälder som barnet bor med har en långtgående skyldighet att uppmuntra och verka för att ett umgänge sker. 

​

Om en förälder i stället motarbetar kontakten genom att exempelvis påverka barn direkt eller indirekt alternativt ställer in umgänge utan någon godtagbar förklaring kan detta utgöra umgängessabotage. 

​

Vid allvarliga fall av umgängessabotage kan domstolen anse att det är förenligt med barnets bästa att den andra föräldern tillerkänns ensam vårdnad om barnet. Detta för att säkerställa att barnet ges möjlighet till kontakt med båda föräldrarna. Det är viktig att göra skillnad på när det är fråga om umgängessabotage och när det är fråga om en förälder som inte medverkar till ett umgänge för att skydda barnet. Det kan exempelvis vara fråga om att boendeföräldern motverkar umgänget eftersom barnet tar skada av umgänget. När barnet tar skada av umgänget måste föräldern som påstår att barnet far illa på något sätt kunna påvisa detta. 

​

Gemensamt ansvar

Domstolen tittar på föräldrarnas förmåga att tillsammans ta ansvar i frågor som rör barnet. Den kontakt som föräldrarna har är inte avgörande utan det är föräldrarnas förmåga att lösa frågor som uppstår på ett sätt som gör att barnet inte blir lidande. För det fall föräldrarna saknar förmåga att gemensamt ta beslut i frågor som gäller barnet finns det risk att ett bristande samarbete eller bristande gemensamt ansvarstagande går ut över barnet. Detta kan få till följd att bedömningen blir att en av föräldrarna ska få ensam vårdnad om barnet.

​

Barnets rätt till information och att komma till tals 

Barn ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter. I mål om barn sker det genom samtal med socialtjänsten.

​

Informationen som barnet får ska leda till att barnet förstår vad det handlar om och vad som kan ske. Informationen ska anpassas efter barnets förmåga. Barnet ska vara delaktigt samtidigt som barnet ska skyddas från att bli involverad i föräldrarnas konflikt och på så vis slippa ta ställning. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. 

​

Det finns ingen bestämd ålder för när barn ska ges information eller få framföra sina åsikter. Bedömningen görs i det enskilda fallet. 

​

Kontinuitetsprincipen

Kontinuitetsprincipen bygger på tanken att barn har ett behov av kontinuitet och trygghet. Principen finns inte i lagtext utan den har framkommit genom praxis.

​

Principen aktualiseras i mål där det kan bli aktuellt att barnets boende ändras. Det kan till exempel vara om att den föräldern som barnet har umgänge med begär att barnet ska bo hos denne eller att denne ska få ensam vårdnad om barnet. 

​

En flytt till en förälder som barnets tidigare endast haft umgänge med innebär för barnet en mycket stor omställning. Barnet rivs upp från sin trygga miljö och det liv det känner till, för att bo med en förälder som barnet tidigare endast haft en begränsad kontakt med. Den mycket stora omställning som det innebär kan vara skadlig för barnet. 

​

Principen aktualiseras bland annat när det umgänge som har varit inte har fungerat och den förälder som vill ha boendet/vårdnaden menar att en flytt är det enda sättet att tillgodose barnets behov av kontakt med båda föräldrarna. Domstolen får då väga barnets behov av kontakt mot den omställning som en flytt skulle innebära för barnet.

Om du har frågor eller funderingar kring vårdnad, boende eller umgänge är du välkommen att kontakta mig för rådgivning tfn 08-586 403 00.

​